Genus, "hen", och massa funderingar.
Uppsatsen från h........t börjar bli färdig (tror jag).
Nu ska det finliras lite, och den punkten som behöver mest finlir är just Genus.
Åh, jösses, jösses.
Jag tycker att det är bra med det nya tänket, absolut, men det är ett så stort område.
Det är lite lurigt att försöka göra sig förstådd på papper med ett visst antal tecken också.
Jag får inte sväva ut, måste hålla mig till sak etc.
Det är ganska svårt när man fastnar i en disskution med sig själv samtidigt som man skriver om ämnet.
Jag ska även komma till sans med hur jag skulle välja att använda just genus i klassrummet eller fritidshemmet, i min kommande lärarroll.
Tjo flöjt! Det är ganska lätt att hitta på andra sysslor istället för denna uppgift...som att knäskura golven, kratta löv i snålblåsten, prova nya bakrecept, skrubba skafferiet, tvätta skoställen i hallen.....Fattar ni?
Nä, nu får jag ta mig i kragen så jag får ett slut på detta elände. ;-)
Hej vad det går!!
Jag är lite småspännande ibland.... Precis när jag fick fart på min blogg efter ett uppehåll, så tog det stopp igen. Men så är det, bloggen är inte hela mitt liv....inte ens en liten del egentligen. Jag skriver när jag vill och såklart OM jag har något att skriva om. :-)
Ja...nu ska vi se vad som hänt... Jo, i september började jag ju på högskolan i Trollhättan. What a ride!! Jag hade så stora, miljövänsliga planer på att ta bussen fram och tillbaka till skolan. Aaa, tjena! Det gick ju sådär då. Vi fick inte ihop våran vardag över huvud taget. Tobbe, min klippa, började frenetiskt leta efter en liten bensinsnål bil som jag kunde ta mig fram i. Han fixar allt som oftast det mesta, så han hittade en svart liten Volkswagen Polo till mig. Med taklucka!! Jo, jag tackar! Den behövde definivt en massa kärlek, så den kom till helt rätt familj. Tobbe är en fena på bilar så efter en vecka i garaget, så bar det av till skolan!
Ja, ok, nog tjatat om min lilla "Svarta Madame". Väl inne i skolan lyser flitens lampa vill jag lova. Oj, oj, vilket tempo! Jag arbetar i en studiegrupp med mycket goa människor, vilket underlättar väldigt. Än så länge har det mesta rullat på i en bra takt och med bra flyt. Det är ju bara vår första termin, och studierna är "snälla" hittills. Men jag kan tänka mig att nästa kurs tar mer skruv. Puh!
Som avslutning på vår första kurs, så ska vi skriva en uppsats på ca 5 sidor om Genus, Lärteorier och två ämnen till (som jag pinsamt inte kommer på nu) :-(
Jag tycker själv att jag är bra på att printa ner ord så det låter bra, men denna uppsats tar knäcken på mig! jag mår jättedåligt och är så sanslöst stressad hela tiden. Den "hänger över mig", om du förstår hur jag menar. Men vad tusan, jag ska ro hem den i land på ett eler annat sätt, men just nu ger den mig sura uppstötningar. Jag hoppas jag blir varmare i kläderna allt eftersom studierna håller på. Jag tänker på C-uppsatsen som kommer sista året....
Jag måste erkänna att jag känner en viss ensamhet och skräck inför resten av skolan.
Men jag lär mig väldigt mycket och jag försöker "tänja mitt tänk" så mycket jag kan. Men allt har sin tid och allt TAR sin tid. Så är det bara.
Ikväll, när barnen lagt sig, så har jag en äcklig dejt med uppsatsen. Mm, så kul har jag förstår ni! :-)
Alvas 6-årsdag!
Hipp, hipp Hurra!!
Ja, idag var vi på kalas till min brors minsta dotter som fyller 6, ja, alltså inte förrens imorgon men kalas gick lika bra att ha idag tyckte Alva. :-)
(jag har inga bilder på självaste födelsedagsbarnet, för hennes föräldrar önskar att hålla henne borta från Internet. Respekterat självklart!)
Vi fick jättegod marsipantårta med, såklart, 6 ljus på. Alva fixade utblåsning av ljus med bara två försök! jag tror bestämt att lungorna blir extra starka när man fyller 6. :-)
Hon fick massa kuliga presenter! Pyssel, kläder, leksaker. Ja, hur mycket som helst. Men en present som jag skådade, gjorde nästan att jag störvade av stolen!
Ungen fick en Hello Kitty-parfym!!
Ok...hon blev jätteglad och tyckte den luktade himmel (vilken det verkligen inte gjorde), men är det verkligen en lämplig present till en tjej som fyller 6?
Det tycker inte faster Anna!! Nähä då!
Rent av tramsigt!
Efter fika och presenter, så satte sig mina barn tillsammans med kusin Wilma (min brors äldsta dotter) och morfar för att spela lite "Bygga Lus".
Mysigt, mysigt!
Här har vi självaste Wilma!!
Men klockan går fort som alltid, så vips, så var det dags för hemgång.
Grattis Alva, hoppas de grattar dig ordentligt i skolan imorgon!
Loppis och mys.
Loppis och finbesök!
Idag var det ju dags för "Barnes Loppis" i stan. Den sträckte sig från Kungstorget ner till SEB-bankens kontor. Det var inte liiite leksaker att titta på vågar jag påstå. :-)
Och mycket fyndat blev det!
Detta häringa Barbiehuset till exempel. Går lös på 2000 spänn i en leksaksaffär.
Vad fick vi ge??
Jo, 100 kronor!! Med massa möbler och gubbar till.
Min vän, Johan, stod och sålde knappar. Man designade egna, och han pressade till dem så att det blev en knapp som man sedan kunde sätta på tröjan, väskan, ja, var du vill. Jättekul!!
Så här blev min och barnens. Den ljusblåa har min ödmjuke son gjort....hm.... :-)
Sofia, min vän i Örebro, bestämde sig för att köra ner till Uddevalla idag för att hälsa på och gå på loppisen. Mycket trevligt!
Efter loppisen, styrde vi vår kos hemåt för matlagning för fy fasen vad hungrig jag blev!
Det märktes att jag inte var särskilt van vid att laga mat till 10 personer.... Fia fick hjälpa till en smula. :-) Hon har fyra barn, så henne spagettimått ser något annorlunda ut. Ha ha ha!! Ja, mätta blev vi alla!
Sofia, den vänliga själen, tog diskberget medans jag bakade kladdkaka.
Medans barnen väntade på fika, så blev det några studs i studsmattan.
Efter fikat, så var det dags för familjen Granstedt att hoppa in i Cryslern för en resa tillbaka till "Gnällbältet". Hoppas den går bra, för de åker nog nu i skrivande stund.
Det var, som alltid, väldigt kul att träffa dig, Fia!!
Får jag presentera!
ANTON
WILMA
ELIAS OCH NELLY
Hej då! Vi ses en annan dag!
Jag och barnen fick ordna om i deras rum på kvällen, för att kunna få plats med de nya fynden, och det blev mycket bra! MEN vi är rörande överens om att det ska bli väldigt skönt när utbygget är klart, så de kan få varsitt rum.
Nu blir det en väldigt lugn kväll i soffan!
Livet
Ibland behöver man vända om och ta en annan väg.
Så enkelt och så vackert.
Kedjor må vara starka, men de kan brytas.
Tillsammans är vi starka.
Känslan av att sitta ensam på bryggan och bara dingla med benen.
Alla blir vi brända nån gång.
Ibland behöver man bli räddad.
Blicka inte tillbaka.....om det inte gynnar dig.
Det är bättre att blicka framåt.
Ta det lite lugnt.
Alla har vi behov som måste tillgodoses.
En utav många skatter här i världen.
Björnjakt!
Morgonen började så himla knas, eftersom jag fick magkatarr. Men efter en dags vila och en go middag och lite magmedicin, så var jag good to go.
Emma och jag bestämde oss för att ge oss ut på björnbärsjakt! Sagt och bestämt!
Vi drog på oss våra stövlar och regnjackor (för det regnade, men vem bryr sig liksom, som Emma sa.)
Hon valde att cykla och jag promenerade. Med oss fick vi ju såklart med oss en burk som vi skulle ha våran skatt i.
Vi behövde inte gå så långt, kanske 500 meter, sen öppnade sig ett hav av björnbär! Herrejösses! Vi plockade och plockade!
Till slut blev burken full så jag sa till Emma att "Nu kan vi ju inte plocka mer". Men Emma, min positiva lilla tjej, tog ett strå och log mot mig "Men mamma, man kan trä björnarna på strå vettu". :-) Så var det "problemet" löst.
Här har vi Emmas gosenalle, Lalla. Hon har hängt med Emma ÖVERALLT sen hon var 6 månader. Hon luktar lite "funky", men Emma älskar henne!! Så hon fick sitta i luvan så hon kunde se bra. :-)
Här försöker vi oss på att ta ett "gruppfoto". :-)
Efter 1 timmes plockande så fick vi småskynda oss hem, för Emma behövde en toa, och det fort! :-)
Väl hemma, så hade kissenödet gått över, så vi traskade upp till våra goa grannar, Ulrika och Jörgen, för att ge dem lite björnar.
Väl hemma så möttes vi av våran mästerbagare till son, som hade gjort chokladbollar till lördagsmyset.
Smaskiga till tusen!!
Nu återstår ätandet av björnbär, plommon och chokladbollar!!
Värre kan man ha, eller hur!?
Men herregud!!!!!
Ja, lite så känner jag just at the moment! Jag mår bara sämre och sämre ju fler dagar som går. Sömnen blir hackig pga att jag vaknar upp och känner hur jag ska spy och jag har ett enträget illamående, men det kommer inget. Jag kallsvettas och är kokhet om vart annat. Natt in och natt ut. Det är liksom bara att rida ut stormen.
Jag kan inte äta stekt mat längre för då bränner det som eld i magen, så den måste kokas hädanefter. Hur gammal är jag egentligen? 105???
I allt jag gör, stressar jag. ALLT!!! Jag går på promenader...stressar.....jag kör bil.....stressar....pysslar med barnen....stressar.....klipper gräsmattan......stressar......pratar i telefon.....stressar.....lagar mat.....stressar.....äter maten.....stressar.....läser bok......stressar.
Helt jäkla sinnessjukt!! Men jag lyckas inte sluta, varva ner. Hjärnan går på högvarv konstant. Jag försökte meditera häromdagen, men fick sluta för jag fick jätteäckligt hjärtrus (kan man nog kalla det för i brist på annan förklaring).
Nu börjar jag bli toktrött på detta. Ska jag inte klara av nåt? Förutom att sitta still och glo in i en beige vägg?? Fast det är klart, det stressar mig väl också.
Jag glömmer saker, är lite lätt likgiltig vissa dagar, medans vissa dagar är jag jäkligt skarp. Hur kommer det sig? Vad har jag gjort annorlunda då?
Idag är en pissdag. Jag sitter i soffan under en filt och kollar på "Jönssonligan"-marathon. Varför? För att magen bränner som eld och jag mår illa så fort jag rör på mig.
Jag mådde jättebra när jag vaknade imorse, inte tillstymelse till magkatarr. Men så skulle Emma skjutsas till kalas, Adam ville leka med en kompis, mamma skulle komma och hälsa på en snabbis, tvätten ska tvättas, det ska ju packas för barnens skola på måndag. Frukten ska ju inhandlas, det ska bäddas rent i sängarna. Sen hade det inte gjort ont om golven fick lite såpa på sig, nej då.
Det som skrämmer mig , bortsett från att jag är världens tråkigaste mamma, är att tempot lär inte bli lugnare på högskolan. Och där kan man inte vara hemma för lite magkatarr, det är liksom bara att hålla käft och gå dit.
Ja, fy fan, jag är rätt orolig för min hälsa ska jag ärligt erkänna.
På tisdag får jag ringa vårdcentralen för jag behöver nog någon slags terapi för stressen igen.
Jag har fått kanonhjälp en gång i tiden.....men vad tusan hjälpte det när jag ändå inte lyckas få till det? Jag inser att jag behöver göra ändringar i mitt liv, absolut, men jag fattar inte vad för sorts ändringar än.
Jag tro att alla mina problem bottnar i att jag ska vara så jävla duktig hela tiden, och är jag inte det, så är jag inte så mycket värd. Detta tänket måste bytas ut, men det är verkligen inte så lätt. Det är ett invant tänk som har naglat sig fast rejält. Men det är bara jagsom kan ändra på det, och jag försöker, men det känsn som att, innan jag har fixat den biten, så har min hälsa havererat totalt.
Iron Maiden i öronen, och "Klara, färdiga, spring!"
Ikväll fick jag ett infall!
Det blev en jogging/promenadtur ner till Jordfall. Det är cirka 5 kilometer tur/retur.
Jag har legat av mig det sista, så några promenader i rask takt har det inte blivit. Men ikväll, då kliade det i mina ben så mycket att jag var bara tvungen att komma igång!
Så jag dammade av mina träningskläder och skor, laddade iPoden, och drog! Jag sprang 500 meter, sen höll jag på att kola. :-) Det fick bli promenad i rask takt en lååång bit innan hållet i sidan gav sig. Herregud, vad fort flåset minskar när man slarvar. Men så är det med motion och självkänsla. Det måste underhållas!!
I kväll hade jag Iron Maiden, Nightwish och Haddaway som kickade igång mitt adrenalin!
Det som är både härligt och jobbigt i en mix, är alla tankar och dess känslor som smyger fram när man traskar för sig själv.
Men det är nyttigt, man måste rena lite skulle man väl kunna säga. Jag får klarare tänk på så sätt.
Jag funderar en hel del när jag är ute och "ränner".
Sen tränar jag på min hållning också. Jag lånade en jättebra bok på bibblan, om, ja typ att vi lever annorlunda nu än vad vi gjorde förr. Kvinnor är inte hemmafruar i den utsträckningen längre, men vi har fortfarande kvar de uppgifterna som kom med den titeln + vårat arbete. Ja, i alla fall, så var det övningar i boken om bra hållning. Hållningen avslöjar hur man ser på sig själv etc etc. Mycket bra bok!! (men jag kommer ju inte ihåg vad den hette).
Jo, så jag håller på att träna på att sträcka på mig!
Sen är jag väldigt nervös inför skolan. Jag vet så väl att allt löser sig, och gör det inte det, så hämtar jag hjälp.
Men det är väldigt pirrigt!
Hua!!
En hektisk men ack så bra dag!
Takläggning och barnpassning!
Dagen började med att två små kids, Signe och Sara, stog i dörren klockan 06.30 med John Blund-grus i ögonen och nallarna i högsta hugg. :-) Signe och Sara bäddade ner sig i våra soffor och startade dagen med "Tingeling" tillsammans med Adam och Emma.
Jag fick superbra pennor utav mamman Lena! Bläckpennor som man kan sudda ut. Inför skolstart är dessa perfekt! Tusen tack Lena!
Det blev mycket lek och bus under dagen, men när energin tog slut så gick alla barnen in på studsmattan med kudde och filt, böcker, vatten och chips. Och där var dem....i två timmar! Sara höll nästan på att somna men vaknade till när Signe började hoppa studsmatta. :-)
Medans jag såg till att barnen hade det bra, så skötte jag marktjänsten för Tobbe och Björn, som la om vårat tak. Vilken klippa Björn är! Han kom tidigt på morognen och åkte hem sent på kvällen! Du är till stor hjälp!
Tobbe gjorde en mycket bra tegelpanne-rutchkana, så jag tog emot pannorna och staplade och de splockade av från taket. Mycket smidigt!
Isoleringsdags!
Tjärpappsdags!
Senare på dagen kom Monica och Micke och hjälpte till! De bar, och bar, och bar... :-)
Tobbe och Björn grejade på taket och Micke, som inte är jättepolare med höjder, fungerade som moraliskt stöd, och tipsrådgivare. :-)
Efter att Signe och Sara hade åkt hem och brorsan fortfarande var på kalas, så passade Emma på att sola på isoleringen (som ni ser, är inplastad). :-)
Nu kanske du tänker: "Vad tusan är detta?" Detta är min fot....som fick en spik i sig. AJ!!!
Lite vila måste man ha!
Här har vi Monica och Micke!
Det var för väl att Mattias kom!! Nu fick Emma någon att leka med! ;-)
Senare på kvällen kom barnens kusin Johanna, med bulle i ugnen. Traktorföraren heter Ludwig och han ÄLSKAR chips!! :-)) Gullunge och gullmamma!! Med sig hade dem pappa Anders som klev upp på taket och började spika!
Här har vi Tobbes ena storasyster Annica! Fast vi kallar henne faster Nicka! Eller som barnen sa när de var mindre, "saster" Nicka. :-)
Ludde ville också studsa lite! :-)
Ja, herre jösses vilken dag! Solen sken oavbrutet, vi hade vänner hemma hela dagen och alla var friska och glada!
Jag vill passa på att tacka Maria för att du hjälpte till att leka taxibolag åt Adam när jag inte lyckades få tiden att räcka till!! Det var guld värt!!
Måste man vara cool när man är 6 år?
Kläder, dessa kläder.
Jag har börjat att småspana efter nya tröjor och byxor till både Adam och Emma.
Vi var på Torp idag och plöjde igenom alla affärer som säljer barnkläder, men hittade inget som föll i smaken. Jag har även suttit hemma och sufrat på nätets alla barnklädessidor, som jag kunde hitta. Men inget där heller!
Jag blir sur och tvär när jag går runt och "drar i trasorna" i affärena.... Varför? Jo, för jag tycker att klädmodet för barn är under all kritik!! De ser ut som små modedockor, som har bråttom in i vuxenvärlden. paljetter till förbannelse, korta kjolar, byxor med låg midja. koftor som värmer.....ja inte vet jag, skulderbladen kanske?
Emma tar visserligen mer än gärna på sig dessa hemska plaggen, men jag VÄGRAR att köpa sån skit till henne. Hon är 6 år....inte 16! Hon ska ha Pippi Långstrump på magen, manschesterbyxor på hösten, långa mjuka klänningar kanske, mjuka brallor etc. Men det är banne mig lögn i helvete att hitta såna plagg till henne. Det slutar alltid med att jag och Emma bråkar med varandra i affärerna. Emma är tokförbannad över att hon inte får den där paljetttröjan och allt annat skit som de tydligen ska ha på sig nu för tiden. Och jag går och muttar över hur bedrövligt klädmodet har blivit. På Stadium finns härliga kläder i den passform att de faktiskt kan hoppa och leka i dem, men då blir det ju också dyrare. Pengafrågan spelar stor roll, och säkerligen inte bara för mig.
En internetsida som heter BonPrix har mjuka goa kläder till barn, så där brukar jag beställa i från. Det verkar som om jag får göra det även detta året. Det som krånglar till det mest är ju då Emmas olyckliga min, när jag kommer hem med "töntiga" kläder, som bara HON måste ha och ingen annan i klassen (vilket inte är sant). "i ett högt och beklagande tonläge".
Ja, nu har jag gnällt lite, så nu kan jag gå vidare. :-)
Testar Tradera minsann.
Sälja, sälja!!
Japp, just nu har jag en massa auktioner igång. Lite för många för att vara nybörjare kanske, men ja, ja, vad är det värsta som kan hända?
En utav auktionerna är klara nu och på den gick jag plus, och det känns gött såklart. Men jag har en annan auktion ute som blir klar i kväll....där det inte verkar bättre än att jag helt enkelt har gjort en skitaffär. Men jag gör ju denna köparen RIKTIGT glad! Och det är ju kalas!
Men det är allt lite jobb med tradera. Man ska skriva attraktiv text, lägga ut schyssta bilder, hålla koll på mailen ifall någon har en fråga om varan. Sen när auktionen är slut, då ska det kommuniseras med köparna, kolla överföringar på banksidan för att sedan skeppa av grejerna.Sen kommer räkningen från tradera på deras provision såklart.
Puh! Så, efter detta jobb, så kanske du förstår varför det kan vara en trevlig bit om det faktiskt drar in lite stålar också. :-)
Jag håller på att sälja av för små barnkläder så jag kan åka till Ullared för att köpa nya kläder till mina juveler här hemma. Det är en liten hjälp på traven i vilket fall. :-)
Det är ganska kul att sälja men också väldigt pirrigt....och ett väldigt passande.
Money, money, money must be funny in a rich mans world!
Pengar, pengar, pengar.... ja, många hål att stoppa dem i har man som småbarnsförälder.
Vi bygger ut huset för att barnen ska få varsitt rum, så det är inget vrålutbygge på något sätt, men jäklar vad det äter pengar. Jag ska börja studera till hösten, och det blir ju ingen människa rik av som du säkert redan vet. Barnen behöver höstkläder, så som långtröjor och byxor, underkläder etc. Ytterkläderna är "kirrade" och jag är supernöjd med klippena!
Jag sitter och filar på en jobbansökan till Maxi för helgjobb för att dryga ut kassan en smula. Vi kommer klara oss fint ändå, men pengar är ett jäkligt stressande ämne för mig. Jag hatar pengar!!
(Jag är farbor Joakim) :-)
Eftersom jag ska pendla til skolan de dagar jag ska vara där, så har vi sålt våran Volvo, idag faktiskt. Vi fick det vi hade begärt för den och allt är frid och fröjd....men vad äckligt det känns. Jag kommer bli låst....vill jag verkligen detta? Är jag verkligen så himla sugen på att plugga? Nu kommer all ångest som en stor flodvåg över mig och gör mig fullkomligt piiseblöt av skräck!
Det blev så konkret när bilen faktiskt blev såld. Nu rusar hundra olika tankar i mitt huvud, som tex, tänk om barnen blir sjuka på skolan...hur ska jag hämta dem då?? Ja, alltså, för det första så är Tobbe hemma varannan dag och kan både vabba och plocka upp de små. Sen har jag ju för tusan mina vänner och grannar som är väldigt hjälpsamma såklart. Allt löser sig, det handlar bara om inställningen, men jag är ett planeringsfreak, och just nu har jag mycket lite kontroll. Gillart inte!
Och för sjutton, får vi inte ihop det, så får vi väll fixa en "spruttibangbang-bil", så är det problemet löst.
Men detta är en nyttig situation för mig, dock inte jättehälsosam, men nyttig. Jag pressar mig över nya "gränser" som jag är rädd för att kliva över, men om jag nu vill förverkliga min dröm, då får jag fanimej växa upp och bita i det sura äpplet!
Sant, sant
Jag avslutar detta inlägg med ett så klokt citat!
Money does not make you happy but it quiets the nerves
~Sean O'Casey
Mystiskt, mystiskt....
Denna fina bok kom i brevlådan i fredags, inpackad i papper.
MEN vem har skickat den???
Jag känner inte igen handstilen (adressen var handskriven).
Mia Törnblom, som har skrivit boken är en utav mina favvoförfattare. Jag har alla hennes böcker hemma som jag plöjt igenom MÅÅÅÅNGAAAA gånger.
jag blev såklart jätteglad, men jag önskar att jag visste vem jag skulle tacka!
Mystiskt, mystiskt....
Klättra, hoppa, skratta!
I torsdags var vi inne i stan och grattade min gamle farfar, på hans 86 årsdag!
Vi passade på att besöka stans nya lekplats som...ja, Uddevalla gör ju ett tappert försök i alla fall....
Men det märks att de börjar bli lite för stora för denna park. Herrejösses! Det var inte länge sedan de var extas över att den skulle byggas....
"Grubbel, grubbel"....
Jag är i maximalt upprivningstillstånd!
Jag lyckas inte få i Adam någon mat. Pluttlite äter han och sedan är det bra. Han sitter och petar i tallriken och gör grimascher som om han höll på att "trilla av pinnen" av att faktiskt äta det som ligger där och glor på honom.
Han äter köttbullar, makaroner, corn flakes och knäckebröd. Ja, kyckling fullkomligt älskar han! Men man kan inte äta samma hela tiden, det mår ingen bra av.
Hela hans uppväxt, har vi fått höra av läkare och BVC, att "alla äter olika och inga barn svälter i Sverige". Nä, ok, förvisso, men orken då? Utvecklingen? Han får inte i sig några viktiga näringsämnen. Han har inte växt särskilt mycket vare sig på bredden eller längden. Emma som är 2 1/2 år yngre väger 15 kilo mer och har samma klädstorlek. Han rusar inte direkt till matbordet när vi "ropar" att maten är färdig. Han släpar fötterna efter sig och sätter sig med en tung rumpa på sin stol och delar väldigt noga upp sin mat på tallriken. INGET, absolut INGET får komma när för då blandas det, och då är det fullkomligt stopp.
Vi försöker introdusera hur gott det är att ta potatis, kött och sås på gaffeln på samma gång, men han håller på att spy av blotta tanken.
Efter semestern ska vi uppsöka vård, och hoppas på psykvård för jag har fått för mig att detta sitter i huvudet på honom. Han har bestämt sig för att mat är äckligt och så är det bara. Vi provar alla möjliga maträtter, och tillagar dem på olika sätt.....men nej, inget blir bra.
Han är en jäkligt smart grabb och är otroligt allmänbildad. Så otroligt snäll och omtänksam och vill hela världen väl, men jag är livrädd för att om han inte har ork, så kan han inte vara med i lekar etc och då kanske han blir utanför.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.....
Miss Jekyll and miss Hyde...
Här har vi en tjej som älskar allt vad livet har att erbjuda!
Men just nu är hon inne i en period där livet är väldans orättvist mest hela tiden.
Det måste ta på krafterna att, hela dagarna, gå runt och känna sig illa behandlad, orättvist behandlad, att ingen någonsin lyssnar på henne, alla är jättedumma mot henne.
Hon tycker det mesta är pinsamt, så hon vågar inte riktigt vara HON liksom. Hon går in i en roll, mer. Rollen består av en tjej som är ca 15 kanske, och den rollen kliver hon in i när hon inte förstår instruktioner av olika slag eller helt enkelt inte känner sig bekväm i situationen. Då sätter hon ena handen i sidan, den andra viftar hon med samtidigt som hon ser fullkomligt "clueless" ut ,putar ut med rumpan och tuggar låtsastuggummi och börjar knasflabba.
Detta är hennes sätt att tackla situationer hon inte trivs med riktigt, det är solklart, men jag tycker så synd om henne. Det är inte kul att se sitt barn slåss med sin osäkerhet. När man är 6 år, så har man med all säkerhet ingen aning om vem man är som individ. Mycket är jobbigt och det ställs krav på dem som för dem är jättesvåra att uppnå.
Det stackars flickebarnet har fått sin koncentrationsförmåga av sin ömma moder....
Man kan prata med henne om allt möjligt, och helt plötsligt så ser man i hela hennes ansikte att hon plötsligt befinner sig någon helt annan stans. När jag sedan frågar henne om hon hängde med på vad jag förklarade, så skrattar hon nervöst och går därifrån. Ber jag henne upprepa vad jag sagt (för att liksom kolla av om hon lyssnade på något), så blir hon totalt vansinnig! För hon kan inte återberätta vad jag sagt och det tycker hon är jättepinsamt och jobbigt. Det är klart att hon vill visa respekt gentemot den som talar till henne....men fasen, fantasin tar ett grabbatag i hennes arm och drar iväg med henne!
Jag undrar så, vad man som förälder kan göra för att hjälpa henne....
Jag tycker 6-års åldern är en riktig prövning i föräldarollen, helt klart.
Samtidigt så har jag läst och läst om dessa jäkla perioder som de går igenom, "det är en period vettu".... Ja, det är en period, men hur kan man underlätta denna period för de små? Det är inte alltid lätt att veta hur man ska bemöta när dessa utbrott kommer, eller hur man kan förhindra dem. Hur ska jag kunna förstå när jag trycker på en knapp" och drar igång brandalarmet Emma?
Hon har blivit väldigt "pappig" nu, så hon är extra känslig de kvällar när pappa åker med lastbilen. Hon säger ofta till mig att "Du förstår inte som pappa gör!", om vi "kommer ihop oss" om något. Hon fullkomligt älskar att "hänga" med pappa. De snickrar tillsammans, hon är med honom i garaget...kort sagt, där Tobbe är, är Emma. :-)
Hon mår väldigt bra va att vara med pappa, för han är bra på att bemöta henne. han är mycket lugnare än mig, så han kan lugna ner henne bra mycket bättre än jag kan. Mitt och Emmas humör är ungefär likadant. Vill bara tillägga att både jag och Emma är Skorpioner.... Istället för att bygga ut huset, som vi gör, så kanske vi skulle satsa på att bygga ett TILL hus istället. :-)
Nä, skämt åsido, men ibland så kolliderar vi här hemma, och då är det ett stort plus för Emma att pappa har en lugn axel som hon kan luta sig mot. Och det märks på Emma att hon tycker det är jobbigt när pappa sover i lastbilen.
Att vara förälder är absolut det svåraste jobbet man någonsin kan åta sig! No shit!
Oh, what a night!
Tjoflöjt! vilken kväll jag hade igår kväll!
Anette bjöd hem mig och Monica på en myskväll med mat och dricka. Jag var lite sen för Adams kalas "drog ut på tiden". Men är det inte så, att fint folk kommer sent? ;-)
Jag kom minsann i rättans tid, för maten var färdiggrillad och bubblet var framme! Ja, man tackar!
Allt smakade kalasgott!
Lagom trött efter att ha haft huset fullt med folk hela dagen, slarvat lite med maten, så slog bara välkomstbubblet rejält!
När vi tre damer träffas, så är det inte långt till skratten vill jag lova! Herregud!
Här har vi självaste värdinnan, Anette! Det är helt och hållet hennes fel att jag mår som jag mår idag. ;-)
Alkoholen har väl kanske börjat kicka in ju då.... :-))
Här bjuds det på Irish Coffee, ser gott ut, men vad tusan! Det är ju kaffe i, så det fick jag hoppa över.
Anette visar hur man gör med ett sugrör och sprutgrädde! Och Monica är en idel elev!
Tusen tack tjejer för en jättekul kväll!!
Min fina 9-åring!
Jösses, jösses vad tiden går. Det är en mening som sägs ofta av mänskligheten....och det är väldans sant.
Livet bara susar förbi tack vare alla måsten som kommer med vuxenlivet. Det är svårt att verkligen vara här och nu i alla lägen. Därför är det så himla gott att sätta sig ner och titta i barnens alla fotoalbum och deras "Första året"-bok,och blicka tillbaka på alla framsteg barnen har gjort, vad de har varit med om etc. :-)
Ja, och igår fyllde lillemannen 9 år. Efter sommaren kommer han gå sista året på lågstadiet...
Adam fullkomligt ÄLSKAR lego! I alla dess former! Hna hade gjort en mycket seriös önskelista till sina kära morföräldar, minsann. Han hade klippt ut bilder på de lego han önskade sig och limmade fast dessa bilder på ett A4-papper. Inga som helst missförstånd på detta sätt, eller hur?! Smart!
Man måste ju sätta sin gamle morfar och Bella i arbete också!
En styck lillasyster var ju med och firade denna stora dag såklart!
Lite bad. lite slapp. lite krabbisar.
Efter en dag full med en massa måsten, som klippning av gräsmattan, trimmning, städning etc i den stekheta värmen, så drog vi ner till Hällebäck för lite kvällsbad och krabbfiske.
SÅ GOTT!!
Jag undrar just hur jag bar mig åt för att få bilderna så här tokiga....
Gud, ge mig styrka!!
Ja, typ så känner jag i nuläget!!
Idag gjorde jag det valet att inte gå in i en mataffär med en totalt hysterisk dotter, utan vi får helt enkelt äta kvällsmat/frukost utan mjölk så tar vi nya tag imorgon.
Vad kan ha utlöst denna underbara situation kanske du sitter och funderar över. Jo, det ska jag berätta för dig. Hon ville ha en dricka i affären och det hade jag gjort klart för henne att det inte blir någon sådan för vi har smarrigt vatten i kranen. JAG VIIILL HAAA!!!! JAG DÖR AV TÖRST JU!!! DU ÄR JÄTTEDUM MOT MIG!!! MAN FÅR INTE LÅTA BARNEN VARA TÖRSTIGA!!!!
I detta fallet så kvittade det vad jag sa, inget fungerade. Hon hade låst sig totalt och när det blir så med min lille tjej, då finns det inget annat än att avbryta uppdraget och styra kosan hemåt igen.
En trött mamma+en hysterisk dotter=ÅKA HEM
Bättre handlingslycka imorgon!
Nu säger vi god natt och som det låter här hemma så tror jag de kommer sova gott. :-)
