Innanför Annas panna!

Jag är i maximalt upprivningstillstånd!

 

Jag lyckas inte få i Adam någon mat. Pluttlite äter han och sedan är det bra. Han sitter och petar i tallriken och gör grimascher som om han höll på att "trilla av pinnen" av att faktiskt äta det som ligger där och glor på honom.

Han äter köttbullar, makaroner, corn flakes och knäckebröd. Ja, kyckling fullkomligt älskar han! Men man kan inte äta samma hela tiden, det mår ingen bra av.

 

 

Hela hans uppväxt, har vi fått höra av läkare och BVC, att "alla äter olika och inga barn svälter i Sverige". Nä, ok, förvisso, men orken då? Utvecklingen? Han får inte i sig några viktiga näringsämnen. Han har inte växt särskilt mycket vare sig på bredden eller längden. Emma som är 2 1/2 år yngre väger 15 kilo mer och har samma klädstorlek. Han rusar inte direkt till matbordet när vi "ropar" att maten är färdig. Han släpar fötterna efter sig och sätter sig med en tung rumpa på sin stol och delar väldigt noga upp sin mat på tallriken. INGET, absolut INGET får komma när för då blandas det, och då är det fullkomligt stopp.

 

Vi försöker introdusera hur gott det är att ta potatis, kött och sås på gaffeln på samma gång, men han håller på att spy av blotta tanken. 

 

Efter semestern ska vi uppsöka vård, och hoppas på psykvård för jag har fått för mig att detta sitter i huvudet på honom. Han har bestämt sig för att mat är äckligt och så är det bara. Vi provar alla möjliga maträtter, och tillagar dem på olika sätt.....men nej, inget blir bra.

 

Han är en jäkligt smart grabb och är otroligt allmänbildad. Så otroligt snäll och omtänksam och vill hela världen väl, men jag är livrädd för att om han inte har ork, så kan han inte vara med i lekar etc och då kanske han blir utanför.

 

 

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.....