Vilken lättnad!
Denna dagen har varit en mycket bra dag (men huvudvärken är min underbara följeslagare).
Jag har sänkt min tjänst till 80 % från den 1 februari. Jag blir ledig varje fredag, vilket innebär att jag kan vara i skolan och läsa mer matte. Komvux har en kurs som heter "Mera matte" och den hade nog passat mig som handen i en handske. Detta fungerar som ett komplement till matte b, så jag ökar mina chanser.....för det behöver jag vill jag lova!
Javisst förlorar man lite "flis" på detta sätt, MEN om jag inte hade gjort detta då hade jag sprungit raka vägen in i tegelväggen, och det gör så snablans ont, och inte sjutton betalar Försäkringskassan ut några svindlande summor inte!
Nä, jag vinner en hel del på detta, det är jag övertygad om!
Jag vill tacka min arbetskollega, Sofia för att du är så enveten! Jag har mött min överman kan man säga. :-))
Vi hade en diskution om ditt och datt och till slut så var det bestämt och beslutet taget.
Så tack Fia!!
Sen vill jag tacka min andra goa arbetskollega, Mimmi! Hon är ortoligt omtänksam och värnar också om andras välmående. Ett stort tack till dig också Mimmi!
Och sen har vi den goa "köksan" också! Hon gör mig glad bara jag hör hennes röst! Och maten smakar Kanon!!
Hipp hipp hurra för er!
På dessa moln svävar jag just nu!
Nu har jag ont i skallen för att en massa problem har löst sig och en säck med spänningar har släppt.
Ha! Aldrig får man vara riktigt glad! (som farmor alltid sa) :-)
Anmälan till Högskoleprovet.....Check!
Japp! Då var det klart!
Lördagen den 31 mars sitter jag i en lokal i Uddevalla och svettas, knaprar frukt och pimplar vatten heeeela lååååånga dagen. Och jag får betala för det också. 350 rikstaler kostade detta lördagsnöje minsann. :-)
Känns fint detta, men frågan är om jag ska bry mig om att träna på de gamla proven eller om jag bara ska komma som "jag är" liksom..... Ja, vi får se på det.
200 km/tim
Ja, var ska jag börja i detta inlägget?
Jag fick gå hem från mitt jobb idag för att jag inte kunde skaka av mig den största migränattacken nånsin!
I fyra veckors tid har jag haft huvudvärk, illamående och yrsel. Ärligt talat så har jag inte tänk jättemycket på det för jag vet hurdan jag är som person. Stressig, hyper, hispig....ja, du fattar nog melodin.
Jag har ett kontrollbehov som inte är av denna värld. Om inte jag gör saker och ting, ja, då blir det ju liksom inte bra förstår du väl!
Jag vet så väl om hur jag fungerar och vad möjliga följder blir om jag inte passar mig, tja, för mig själv helt enkelt. Men lär jag mig?? Ja, en liten stund, men jag glömmer fasligt fort.
Jag arbetar 100 % på, som tur är, en himlans go arbetsplats. En kväll i veckan sitter jag i skolbänken och svettas. Matte B-betyget måste upp annars är jag tillbaka till ruta 1. Utan matte B=ingen högskola. Ingen högskola=inget jobb. Inget jobb=bo i papperskorg! Men nån press har jag absolut inte på mig själv, nähä då!
FAANN!!!!!Hur ska jag ro hem detta i land? Jag har haft en klump i magen inför matten, för jag vet med mig, (jag är realist sörrö!) att jag inte är något mattesnille. Det gör liksom inte saken lättare att det är 12 år sedan jag över huvudtaget satt i skolan.
Det som gör mig lätt förbannad på hela situationen, är varför jag inte kan ha många bollar i luften längre. Jag dukar under lite väl fort. Det känns nästan som om jag är gjord av porslin. jag kraschar sönder, och limmar ihop mig, kraschar isönder, och limmar ihop mig. Ja, du fattar poängen.
Frågan jag ställer mig är, hur ska jag någonsin lyckas få ner kraven på mig själv. Om jag inte klarar matten, vad händer då? Stannar allt verkligen upp då? Jag menar inte att ja ska ta matten med en klackspark, men det är ju inte hela världen om jag inte ror hem den i land, även om jag absolut ska försöka.
I dagsläget när det gäller hemmastudierna, så tar det timvis för mig med en sida. Vi har 9 sidor i veckan ungefär som vi ska tragla hemma. Jag hoppas innerligt att poletten som alla tjatar om ska trilla ner snart....
Sen är det jobbet som vägrar lämna huvudet fast min arbetstid är slut för dagen.
Min familj, mina barn vill jag ju också hinna med ABSOLUT!! Jag har faktiskt tagit ut lite semesterdagar lite här och lite där, för att jag ska kunna avsätta dessa dagar till mina barn. 
Jag skäms som en hund, för det känns som om jag bara nattar dem hela tiden och drar upp dem ur sina varma sängar för det är dags för vardagen ytterligare en dag. Men emellan där då? Nä, då ser de inte röken av mig. Visserligen är ju deras pappa med i bilden och är med dem, men det hjälper inte mina feelings i mitt mammahjärta. Eller jo, det känns jätteskönt att de har en förälder att luta sig mot.
Måndagar är jag alltid sen. Då kommer jag hem när de precis ska somna för natten.
Tisdag, jag då är jag som ett utsketet äpple efter måndagens sena kväll. Det blir en godnattsaga, lite gos, lite uppdatering om deras dag i skolan etc etc. Sen släcker vi lampan och det var dgas för sömn igen.
Onsdag, då är dte jobb hela långa dagen, direkt efter jobbet drar jag min kos till skolan. Där är jag fram till 20.00 och r alltså hemma vid 20.30=barnen är i sina sängar IGEN.
Torsdag, slutar jag visserligen redan klockan 13.00, men då ska ju matteläxan betas av, tvättberget måste minskas, mat ska lagas, barnens läxor ska göras, väskor ska packas etc etc.
Fredagar arbetar jag lite olika tider. Men det är den dagen jag hela tiden längtar till. Ja, det kanske är typiskt svenskt det där med fredagsmys, men det skiter jag i, för då sitter vi och äter gott, tittar på nån film banrne har valt, och vi gör inget annat. Bara sitter och gosar. Det rä de stunderna som jag tankar mig knökfull inför nästa vecka, för då börjar allt om igen.
Jag försöker absolut se ljusglimtarna i vardagen alltså, så jag håller inte på att bli deprimerad eller nåt sånt, men ibland så kryper frustratinen på mig.
Ja, nu har jag vetilerat lite granna, och det känns väl så där måste jag säga. Se det ljusa i det hela och köra på, det är nog det enda man kan göra faktiskt.
Snart är jag en elev.
Då ska jag infinna mig i skolan 8.30. Jag har packat ner anteckningsblock, sanslöst många pennor, suddgummi, kalendern, frukt, vattenflaska, tuggummi (det ökar min koncentrationsförmåga).
Själva matematiken börjar inte förrens på onsdag, men imorgon är en viktig dag. Mycket information, mattebok ska inköpas, sal ska hittas.....ja, lite sånt.
Jag trodde inte för mitt liv att jag skulle känna en sådan "taggad" känsla inför matten, inför att sätta mig i skolbänken igen. Men jag är extas! Jag tar ett steg framåt i mitt liv, Jag utvecklas.
Men jag är samtidigt orolig, eftersom matte aldrig har varit min starka sida. Fast jag måste ju tänka som så här att det faktisk är 11 år sedan jag satt i en skolbänk. Skolan har gått framåt och jag har vuxit som person. Det är helt andra odds idag!
Adam tittade på mig igår och så sa han: "Mamma, om du blir ledsen när du gör dina läxor så ska jag krama dig och säga att du fixar detta, precis som du gör när jag är ledsen över mina läxor. Man måste kämpa på lite vettu ju". :)
Släng gärna iväg en liten stöttande tanke imorgon. :)
En bit närmare drömmen
Och det verkar bli ett aktivt år. Jag tar nya tag med matten på komvux och har gett mig "pip" på att jag ska klara den!! Mitt nästa mål är högskolan, men det målet puttar jag bort lite för att lämna så mycket plats som möjligt för matten. På måndag är det upprop (så jag msåte ta ledigt...), studieteknik-snack etc. Ska bli jättekul, men jag är vettskrämd över att jag ska gå fel och komma försent. Hur bra ser det ut??
Tack vare mina snälla jobbarkompisar så kan jag plugga. Vi hade dagen innan satt vårat nya schema för denna terminen.....dagen efter fick de sätta sig och göra om det. Mitt arbetspass krockade med lektionerna.
Det var länge sedan jag kände mig så dum, men jag MÅSTE få fixat matten, annars kommer jag ingenstans.
Det fattade ju mina godingar till jobbarkompisar, så det var inte ens upp till disskution liksom. Tack till er båda!!
Ok, igår kväll slog det mig! Jag måste skaffa miniräknare, räkneblock, märkpennor.... Pulsen ökade kraftigt!
Men jag andades i fyrkant som jag en gång lärt mig och jag hann tänka efter. I morgon är det jag som åker på en liten shoppingtur, så det så! Miniräknare får jag låna av min goa kompis, Monica, denna terminen! Tur, för de kostar inte gratis.
Jag har hittat mycket bra avslappningsmusik som tydligen hjälper koncentrationen, så det är också värt att satsa på tycker jag.
Men det är en sak som oroar mig lite. PÅ schemat stod det två namn på lärare..... Mm, ja, det blir säkert bra det med. Jag tänker lite på betygsättningen.....
Hoppas jag lär känna nån/några trevliga "peeps", det hade ju varit kalas det!
Positive thinking, Anna, positive thinking!!!!!!!
