Helgens bravader
Discot var en hit! Adam dansade tryckare med en av sina klasskamrater. De stog helt ensamma mitt på dansgolvet medans alla andra tittade på. Det var bara de två som vågade. Adam är inte feg direkt!
Naturligtvis blev de vinnare och fick ett pris.
Klockan gick och det var dags att åka hem. Nu var det svart som natten ute och regnigt. När vi har kört en pyttebit på vägen, så dör mitt ljus på bilen. Jäklar vad rädd jag blev! Jag lyckades hitta en avfart där jag kunde komma undan och ringa efter hjälp. Tobbe var ju narutligtvis inte hemma, så han kunde vi stryka från den listan. Men Monica kom och hjälpte mig att lotsa mig hem. Sicken tur!!
Vi fortsatte vårat fredagsmys hemma.
Lördagen började bra. Jag gjorde om i barnens rum för att de skulle få lite mer sitt eget. De delar fortfarande rum och kommer göra det ett tag till.
På eftermiddagen började jag känna mig skum i kroppen. Mådde illa och hade känningar av att min urinvägsinfektion inte hade gett sig. Det fick bli en tur till akuten. Mina prover skickades till labb och svaret får jag på torsdag. De vet inte riktigt vad som är fel, men vi får se. Jag skulle bahndlas som om jag hade urinvägsinfektion i alla fall.
Flabbet växte i mig när läkaren kommer in i rummet och presenterar sig. Han hette Apu!! För er som tittar på The Simpsons vet att han som arbetar i näraffären i den serien heter Apu. Repliken "If you survive, please come again" ploppade upp i skallen på mig!
Passande, eller hur? :-)
Skolfoto.
Allt sker i den tekniska världen nu för tiden, så när vi ska beställa korten gör vi de via en hemsida.
Och detta är kanske inget större problem för vissa, men för mig är det enerverande till 1000!!
Jag satt och beställde klart mitt lilla kortpaket....då jag plötsligt ser att de har lagt ut olika tagningar på barnen.
Man kan alltså välja vilket av dessa kort man vill ha. JAHA!! Men jag har ju redan beställt. Vad händer då? Väljer de ut vilket kort de tycker jag ska ha eller hur funkar det egentligen?
Det verkar ju inte riktigt rätt... Jag fick fort som satan skicka iväg ett mail till detta fotoföretag så jag hoppas att allt löser sig. Men ÅÅÅÅÅ!!!!!
Posten.... Inget att föredra alls?? Eller att man får välja hur man vill ha sin beställning? Men det är klart, då fattar jag väl inte att man kan välja!
Chipp och hej, tom butelj!
En mycket bra lördag!
Där bor min gamle vän, Sofia. Hon är en barndomsvän som sedan flyttade till Örebro.
Här är lite bilder från resan till och från Örebro!
Här hade vi frukoststopp på McDonalds!
Kidsen fick välja vilken leksak de ville (nästan). Detta var en upplevelse!
Nu är vi äntligen framme hos Sofia!! Adam ville såklart bygga ihop sin leksak!
Jaha, här är jag med min vän som jag träffar....tja, vart tionede år eller nåt och detta var den bästa bilden vi fick tillsammans.... Sofia blev ju bra ialla fall!
På vägen hem fick Tobbe köpa sig nya solbrillor. Åh, schåå schnögg alltså!!
Efter cirka 50 mil i en bil, så blir man lätt lite sömnig!
Ja, du Sofia! Det var jättekul att äntligen få träffa dig och se hur ni har det i Örebro!!
Nästa gång får det nog bli lite längre!
Mitt nya lyckorus!
Japp, jag pratar om zumba! Jag blev helt såld på den träningen.
Fy fasen vad roligt det var! Jag fick träna min kropp OCH dansa som jag älskar så in i bänken!
Sen hängde jag inte med på alla steg, men jag gjorde jättebra ifrån mig tycker jag. Det enda kravet tränaren hade på oss, var att om vi inte hängde med på stegen, så skulle vi röra oss ändå. Och det mina vänner, gjorde jag!
Ha ha ha!! Det är en bra träning om man är lite osäker på sin kropp och kanske inte riktigt gillar den. Man lär känna den på ett annat sätt. Sen ser man alla andra kämpa med stegen och alla är lite stela till en början, men efter cirka en kvart in på träningen så rörde alla sig som katter och verkligen kämpade!
Men jag märkte att det är jätteviktigt att dricka med jämna mellanrum, och andas riktigt.
En timme håller träningen på och efter tio minuter så kändes det som om vi hade tränat en halvtimme. Så någon semester är det INTE!
Jag tyckte denna träningen passade mig bra för jag behöver bli mjukare i min kropp, samtidigt som jag blir så glad och mår så himla bra av att dansa!
Våran tränare/instruktör hade en otrolig energi som smittades av till gruppen. Hon hade alltid ett leende på läpparna och berömde oss. Men det gick inte att fuska! Vi skulle göra en övning när vi ställer oss bredbent och går ner som om man skulle plocka upp något på golvet. Detta gjorde jag men inte så långt ner, för jag tänkte att jag kan väl mygla lite.... Aa, eller hur!! Hon pekade på mig med ett stort leende och pekade bestämt ner mot golvet. Jaha, det var alltså bara att pressa lite till och skaka rumpan mera. Ha ha ha!!
Jag har en mycket bra taktkänsla och snappar upp snabbt hur stegen ska vara, men detta var en utmaning, gott folk!
Åh, önskar att klockan kan bli 16.30!!
I väntans tider var det ja.
Ja, här sitter jag med en dubbelsäng som borde bäddas färdigt och en kladdkaka som ska bakas med barnen.
Men vad gör jag? Jo, jag sitter i min väldans goa soffa och lyssnar på torktumlarens sövande ljud och väntar på min
älskade Tobbe som är iväg och köper ny ytterdörr till vårat lilla hus. Vi har bestämt oss för att i vinter ha en dörr som
faktiskt går att stänga utan risk för att karmen följer med.
Vi står i valet och kvalet mellan två modeller.
Jag kände mig riktigt modig idag och sa till Tobbe: "Du får ta den du tycker är finast".
Aaa!!! Never been there, never done that. Detta kan bli lattjo!
Anna släppte på kontrollremmen! Yeay me!!
Nä, nu får jag skärpa till mig. Nu får det bäddas och bakas!
PMS, what`s up with that??
Dessa håller jag på att testa nu, men det tar några dagar innnan det blir nån effekt.
Så här fungerar jag nu..... Inte ok.
Vissa månader går det jättebra, men de flesta är bedrövliga!
Jag säger saker jag inte menar, sedan avskyr jag mig själv för att ha sagt dem.
Stubinen är ungefär en millimeter lång....
Allt jag vill göra är att sova för det tar så mycket på krafterna att vara arg hela tiden.
Sedan när den "roliga veckan" kommer, så blir jag from som ett lamm.
Varför har vi denna skiten för???
Träna så skjortan står rätt ut.
Ha ha ha!! ja, det är ju ialla fall så jag vill ha det.
Men vi får se vad tiden räcker till. Jag skulle börjat dansa zumba i veckan men alla pass var packade.
Nu på söndag, då därimot kör vi!
Nu har jag även varit lite förutseende så jag har även planerat in torsdagen (om en vecka).
Ska bli spännande och se vad det är för någon träning och hur jag känner för den.
En sak är ju helt klar, jag ÄLSKAR att dansa!! När jag hör musik så spritter det i hela kroppen. Och taktkänsla har jag massor, så den biten lär inte bli något större bekymmer.
Det måste till en sån träning för att jag inte ska tröttna....för det gör jag jättefort annars.
Men på söndag får jag se vad det handlar om.
Jag ska även prova ett pass som heter BODY BALANCE. Det är en blandning av pilates och ......eh, ja något mer. man skulle tydligen bli ett med kroppen.
Ska i vilket fall bli spännande. Men på Sportlife har de ju massa regler, vilket an måste ha när det är så många so tränar där. Men det känns lite argt. Det finns straffavgifter allt från 40 kronor till 3800 kronor.
Iii! Undrar om jag har råd att gå in? Nä, skoja bara. klart att det måste vara ordning och reda för sjutton.
En saknad.
Jag bodde på Svedjestråket i Uddevalla och gick på Norrskolan.
Skolan tyckte jag inte var så jättekul, kände mig hela tiden utanför och kände väl aldrig att jag passade in vart jag än vände mig.
Allt jag önskade var en bästis.
En dag så träffade jag en tjej som hade jättefint rött långt hår och fräknar.
Jag minns inte riktigt hur det ena ledde till det andra, men bästisar blev vi. Vi bodde jätteära varandra och lekte hur mycket som helst.
Vi hade "hemligt" ställe i skogen etc etc.
Vi kunde bråka nåt i hästväg för båda två hade en vilja av stål! Och INGEN av oss hade någonsin fel.
Låt mig ge er ett exempel!
Jag älskade gosedjur och dockor vid den åldern, så vi bestämde oss för att ta med dessa på en picknic. Vi hoppade på våra cyklar och drog mot skogen. Där hade vi kul med lek och kakor. När vi sedan skulle cykla hem så blev vi oense om vägen hem. Jag var enveten och proppsade på att vägen till vänster var den rätta vägen och min vän pekade åt höger. Efter mycket sura miner så bestämde vi oss för att separera. Sagt och gjort, jag började trampa åt mitt håll och min vän åt "sitt håll".
Jag cyklade och cyklade och cyklade. Känslan om att jag KANSKE hade haft fel började krypa på mig.
När jag väl fick kik på en väg så visade det sig att jag hade hamnat uppe vid Träminuten.... Alltså fel utav självaste "pip"!
Min vän cyklade hem i godan ro och hade ju såklart varit hemma efter en kvarts trampning. Min tog 3 timmar!
Väl hemma så fick jag erkänna att jag hade haft abasfel, men bara denna gången!
Ja, det var en av många gånger. :-)
Vi käkade gurka med grillkrydda, mölade i oss en hel burk var med Nutella, slickade i oss hockepulver tills tungorna krullade sig. Tröstade varann när tårarna föll i rasande hastighet ner för kinderna och skrattade så vi nästan pissade på oss!
Ja, herregud vad mycket vi har gjort!!
Så en dag när jag och min mamma skulle åka iväg till affären så såg jag min vän komma med en väska och massa annat. För en liten stund så frös hela jag. Jag hade ingen aning om vad som höll på att hända, men ändå så fattade jag på något sett.
Hon förklarade att hon skulle flytta tillbaka till Örebro.... Men vi skulle skriva till varann och åka tåg och ringa.
Hela min värld rasade inom loppet av ett par minuter!
Min allra bästa vän....åkte iväg för gott.
Vi träffades väldigt sporadiskt efter det. Jag ville inte åka och hälsa på henne för jag visste att jag skulle bli så ledsen när jag skulle åka hem igen. Hon kom ner ibland och hälsade på mig en det blev aldrig det samma.
Jag hade turen som fick träffa henne på mitt bröllop, vilket betydde skitmycket! Hon höll tal för mig på efterfesten om våran barndom och hur vrickad jag kunde vara. Jag skrattade så tårarna rann.
Hon sov över hos mig på självaste bröllopsnatten. Ha ha ha!!
Nästa dag när hon skulle åka hem, när jag och Tobbe höll på att städa festlokalen, så kramades vi och hon gick sin väg. Då brast det för mig. När hon gick ut ur huset, så stog jag där med min mopp i händerna och jag bölade så jag inte såg golvet jag höll på att göra rent.
Naturligtvis har hennes liv fortsatt i Örebro där hon lever med sin snälla man och deras fyra fina barn och är nu stolta husägare!!
Mitt liv har ju också rullat på. Jag träffade min Tobbe och vi fick två underbara barn! Även vi är husägare och stormtrivs där vi bor.
MEN någon riktig bästis har jag aldrig haft sen dess.
Patetiskt? Nä, det tycker jag inte. Jag har bara inte hittat en så fantastisk vän som hon var.
Både hon och jag är omringade av fina, goa männsikor, men jag har aldrig riktigt fått det att klaffa till 100%.
Det var och är råg i ryggen på den bruden!!
Go Sofia!! Fortsätt vara DU!!
Strama tyglar.
Våran familj består av 2 vuxna (mamma och pappa) samt två små barn, Adam 8 år och Emma snart 6 år gamla.
Allt går sin gilla gång i vårat hus och vi har inte allt för stora bekymmer. Vi är inte speciellt materiella av oss och är sådana där tråkiga föräldrar som VÄGRAR att köpa in det nya i teknikväg eller den "obligatoriska" studsmattan. Detta utav 2 anledningar. 1: De kan skada sig rejält på denna. 2: För mycket pengar för ingenting.
Ja, och så har vi TV och dataspelsbiten då. Alla barnens kompisar verkar ha allt i teknikväg....Vad gör de när de leker hos varann? Jo, de sitter som små fågelholkar och spelar timme in och timme ut. Men inte när de kommer hem till oss. Där är det utschasning i trädgården, skogen som gäller. Därför har det blivit så att många utav barnens kompisar inte vill leka här utan hellre hemma hos dem själva.
Adam nappar med en gång, för det betyder ju att man kan spela i evigheter då! Och så är han ett litet monster när jag hämtar honom.
Sedan hoppar de flera stycken i samma studsmatta och jag lämnar barnen och ber en stilla bön om att jag ska kunna hämta två hela barn när klockan är slagen.
Kan man som förälder lägga som ett önskemål att de inte hoppar och spelar dataspel? Nä, absolut inte. Det är ju deras hem..eller?
Sedan kommer en till tråkig föräldrabestämmelse....vi äter bara popcorn och dricker saft till lördagsmys. Inget godis, inga chips (ibland chips), men väldigt sällan.
Varför har vi stramat åt tyglarna när det gäller godis då? Vi har ätit MÄNGDER av den skiten i årvis och känner att nu får det minsann vara bra! Både ekonomin och hälsan kommer att bli bättre.
Adam är en sådan människa som blir väldigt förgiftad av sockret, så han mår skit när han ätit och någon mat kommer inte ner till magen. Sedan vi drog in detta äckliga socker, så har han börjat äta riktigt bra. Mardrömmarna har minskat och han har fått mera ork.
Socker ska man ha, men i MÅTTLIGA mängder tänker jag.
Jag känner också av suget efter godis och senast idag, när jag åkte FÖRBI affären, så tänkte jag att en liten chokladkaka inte skulle kunna skada. Men som sagt, jag åkte förbi.
Det är en kämpig period för oss alla i familjen, men vi går igenom samma kamp tillsammans. Då tror jag att det blir lättare.
Heja familjen Forsblad!!
