Hej vad det går!!
Jag är lite småspännande ibland.... Precis när jag fick fart på min blogg efter ett uppehåll, så tog det stopp igen. Men så är det, bloggen är inte hela mitt liv....inte ens en liten del egentligen. Jag skriver när jag vill och såklart OM jag har något att skriva om. :-)
Ja...nu ska vi se vad som hänt... Jo, i september började jag ju på högskolan i Trollhättan. What a ride!! Jag hade så stora, miljövänsliga planer på att ta bussen fram och tillbaka till skolan. Aaa, tjena! Det gick ju sådär då. Vi fick inte ihop våran vardag över huvud taget. Tobbe, min klippa, började frenetiskt leta efter en liten bensinsnål bil som jag kunde ta mig fram i. Han fixar allt som oftast det mesta, så han hittade en svart liten Volkswagen Polo till mig. Med taklucka!! Jo, jag tackar! Den behövde definivt en massa kärlek, så den kom till helt rätt familj. Tobbe är en fena på bilar så efter en vecka i garaget, så bar det av till skolan!
Ja, ok, nog tjatat om min lilla "Svarta Madame". Väl inne i skolan lyser flitens lampa vill jag lova. Oj, oj, vilket tempo! Jag arbetar i en studiegrupp med mycket goa människor, vilket underlättar väldigt. Än så länge har det mesta rullat på i en bra takt och med bra flyt. Det är ju bara vår första termin, och studierna är "snälla" hittills. Men jag kan tänka mig att nästa kurs tar mer skruv. Puh!
Som avslutning på vår första kurs, så ska vi skriva en uppsats på ca 5 sidor om Genus, Lärteorier och två ämnen till (som jag pinsamt inte kommer på nu) :-(
Jag tycker själv att jag är bra på att printa ner ord så det låter bra, men denna uppsats tar knäcken på mig! jag mår jättedåligt och är så sanslöst stressad hela tiden. Den "hänger över mig", om du förstår hur jag menar. Men vad tusan, jag ska ro hem den i land på ett eler annat sätt, men just nu ger den mig sura uppstötningar. Jag hoppas jag blir varmare i kläderna allt eftersom studierna håller på. Jag tänker på C-uppsatsen som kommer sista året....
Jag måste erkänna att jag känner en viss ensamhet och skräck inför resten av skolan.
Men jag lär mig väldigt mycket och jag försöker "tänja mitt tänk" så mycket jag kan. Men allt har sin tid och allt TAR sin tid. Så är det bara.
Ikväll, när barnen lagt sig, så har jag en äcklig dejt med uppsatsen. Mm, så kul har jag förstår ni! :-)
Kommentarer
Postat av: Eva
Anar en skräckblandad förtjusning ;) Tror du har kul :) Härligt!
Svar:
Anna Forsblad
Trackback