Wohoo! Här går det banne mig undan!
Jösses vilken knepig dag alltså!
Jag är änna helt slut i nerverna efter denna dag. Ja, i onsdags så upptäckte jag att jag hade missat ett engelskaprov...SATAN på ren svenska! Ok, detta måste väl ändå gå och lösa....hoppades jag.
Jag skrev ett mail till min lärare som naturligtvis hade saknat mig på provet, men vi skulle lösa detta tillsammans. Puh!
Idag, när jag hade lämnat av Emma på skolan, åkte jag som vanligt till min lille farmor och farfar. Torsdagar och fredagar går åt till dem. Allt gick fint där, inga krämper som var värre än vanligt. Gott att det kan stå still för dem ett tag.
Klockan rusade iväg och jag gasade iväg till skolan. Kubbade in till receptionen för att be om hjälp med provbokning på First Class (skolans kommunikationsprogram). Ut kommer en riktigt otrevlig, slö fan, som förmodligen redan var pissesur för hon var tvungen att lyfta på sitt arlse. Hon gav mig en sur blick och sa: "Ja?". Ungefär som "och vad vill du då???!!!. Detta triggade igång mig så klart, sån är jag. Jag bad SNÄLLT om hjälp, men fick till svar att sådant gör de inte för elever. jag svarade henne att jag tyckte detta svaret var otroligt otrevligt och konstigt, med tanke på att det är för eleverna de sitter i receptionen, men, men.... Hon kanske inte hade fattat sina arbetsuppgifter, den lilla surfittan, vad vet jag.
Förbannad stegade jag ut därifrån och ser hur världen plötsligt blir suddig. Jahap, då var det dags för lite lipingtime då ja. ja, ja... Jag sprang upp för trapperna till Emma (min lärare) och hoppades hårdare och hårdare för varje steg jag trampade på, att hon skulle vara själv, för jag behövde verkligen få fixat detta.
Jag öppnar dörren och där sitter hon! Komvux egna ängel! Hon tittade upp från sin dator och skiner upp när hon ser mig. men hon ser snabbt att ögonen är röda och andningen är maxad. Hon fattade direkt att ett par vänliga ord skulle vara på sin plats. Hon frågade om jag var stressad över det missade provet, och då kom det mer tårar. Jäkla lipsill, tänkte för mig själv. Att jag alltid ska göra bort mig! Men nu gick det inte att stoppa. Snyftande försökte jag få fram att så var fallet och att jag inte vet hur jag ska lösa det hela. Hon tittar snällt på mig och säger: "Om du känner att du är redo så får du gärna göra provet idag, nu". Jag drar en djuuup suck och tackar så hemskt mycket för vänligheten. Vid detta tillfälle känner jag mig ungefär som 5 centimeter hög...
Jag torkade mina tårar och började tänka. Och jag TROR att jag klarade mig. jag fick även tillbaka mina andra uppgifter och de klarade jag med glans! Emma tittade på mig och så sa hon:" Du är en mycket bra elev, noggrann och tar studierna på allavr. Du är alltid glad och sprider enrgi i klassrummet. Detta kommer bli bra, Anna!" Ett mycket bra avslut på en helsnurrig och "blöt" morgon, gott folk!
Nu tar jag helg, för nu tyar jag icke mer!
Krama varandra!!
Jag är änna helt slut i nerverna efter denna dag. Ja, i onsdags så upptäckte jag att jag hade missat ett engelskaprov...SATAN på ren svenska! Ok, detta måste väl ändå gå och lösa....hoppades jag.
Jag skrev ett mail till min lärare som naturligtvis hade saknat mig på provet, men vi skulle lösa detta tillsammans. Puh!
Idag, när jag hade lämnat av Emma på skolan, åkte jag som vanligt till min lille farmor och farfar. Torsdagar och fredagar går åt till dem. Allt gick fint där, inga krämper som var värre än vanligt. Gott att det kan stå still för dem ett tag.
Klockan rusade iväg och jag gasade iväg till skolan. Kubbade in till receptionen för att be om hjälp med provbokning på First Class (skolans kommunikationsprogram). Ut kommer en riktigt otrevlig, slö fan, som förmodligen redan var pissesur för hon var tvungen att lyfta på sitt arlse. Hon gav mig en sur blick och sa: "Ja?". Ungefär som "och vad vill du då???!!!. Detta triggade igång mig så klart, sån är jag. Jag bad SNÄLLT om hjälp, men fick till svar att sådant gör de inte för elever. jag svarade henne att jag tyckte detta svaret var otroligt otrevligt och konstigt, med tanke på att det är för eleverna de sitter i receptionen, men, men.... Hon kanske inte hade fattat sina arbetsuppgifter, den lilla surfittan, vad vet jag.
Förbannad stegade jag ut därifrån och ser hur världen plötsligt blir suddig. Jahap, då var det dags för lite lipingtime då ja. ja, ja... Jag sprang upp för trapperna till Emma (min lärare) och hoppades hårdare och hårdare för varje steg jag trampade på, att hon skulle vara själv, för jag behövde verkligen få fixat detta.
Jag öppnar dörren och där sitter hon! Komvux egna ängel! Hon tittade upp från sin dator och skiner upp när hon ser mig. men hon ser snabbt att ögonen är röda och andningen är maxad. Hon fattade direkt att ett par vänliga ord skulle vara på sin plats. Hon frågade om jag var stressad över det missade provet, och då kom det mer tårar. Jäkla lipsill, tänkte för mig själv. Att jag alltid ska göra bort mig! Men nu gick det inte att stoppa. Snyftande försökte jag få fram att så var fallet och att jag inte vet hur jag ska lösa det hela. Hon tittar snällt på mig och säger: "Om du känner att du är redo så får du gärna göra provet idag, nu". Jag drar en djuuup suck och tackar så hemskt mycket för vänligheten. Vid detta tillfälle känner jag mig ungefär som 5 centimeter hög...
Jag torkade mina tårar och började tänka. Och jag TROR att jag klarade mig. jag fick även tillbaka mina andra uppgifter och de klarade jag med glans! Emma tittade på mig och så sa hon:" Du är en mycket bra elev, noggrann och tar studierna på allavr. Du är alltid glad och sprider enrgi i klassrummet. Detta kommer bli bra, Anna!" Ett mycket bra avslut på en helsnurrig och "blöt" morgon, gott folk!
Nu tar jag helg, för nu tyar jag icke mer!
Krama varandra!!
Kommentarer
Trackback
