Puh! Hur ska detta sluta, tro?
Mycket har jag på min tallrik, så att säga. Så mycket att jag inte lär orka äta upp allt.
Plugget, jobbet, familjen, farmor och farfar, hemmet....och lääääängst ner på listan kommer jag. The story of my life kan man säga.
Vet ni, ibland önskar jag att jag hade två dagar i veckan som jag bara kunde stänga av mina känslor. Jag har alldeles för mycket empati inplanterat i min kropp/sinne. Bär på tok för mycket av andras bekymmer hela tiden.
Puh! Hur ska detta sluta, tro? Det svämmar över kan man väl säga.
Jag har börjat få väldigt ont i mina handleder och i ryggen. Händerna liksom slutar fungera ibland och det skrämmer mig väldigt måste jag erkänna. Jag TROR att det kan bero på stressen som jag orsakat IGEN, men inget jag vet för säkerhet. Jag vet att jag måste sluta stressa och jaga upp mig, men jag vet inte HUR! Naturligtvis känner jag panik över detta, för jag känner att jag inte mår gott av det. Hur i all sin dar bär man sig åt?
Jag är ständigt orolig, stressad, sover knasigt, har inte riktigt lust till något egentligen..... Och jag vet så väl att detta inte är ok, men jag vet inget annat. Jag kan inte få stopp på detta beteendet.
Jag låg i sängen häromdagen och känner hur kroppen domnar bort. Jag kunde bara vrida på huvudet, allt annat var ur funktion. Fatta att jag blev totalt vettskrämd!
Fasen! Ett ständigt återkommand eproblem, detta här med stressen...
Och så saknar jag min Tobbe också!!
Men snart är vi lediga i dagarna fyra, och då ska det gosas så skjortan står rätt ut!!
Var rädd om dig och dina nära!! <3
Plugget, jobbet, familjen, farmor och farfar, hemmet....och lääääängst ner på listan kommer jag. The story of my life kan man säga.
Vet ni, ibland önskar jag att jag hade två dagar i veckan som jag bara kunde stänga av mina känslor. Jag har alldeles för mycket empati inplanterat i min kropp/sinne. Bär på tok för mycket av andras bekymmer hela tiden.
Puh! Hur ska detta sluta, tro? Det svämmar över kan man väl säga.
Jag har börjat få väldigt ont i mina handleder och i ryggen. Händerna liksom slutar fungera ibland och det skrämmer mig väldigt måste jag erkänna. Jag TROR att det kan bero på stressen som jag orsakat IGEN, men inget jag vet för säkerhet. Jag vet att jag måste sluta stressa och jaga upp mig, men jag vet inte HUR! Naturligtvis känner jag panik över detta, för jag känner att jag inte mår gott av det. Hur i all sin dar bär man sig åt?
Jag är ständigt orolig, stressad, sover knasigt, har inte riktigt lust till något egentligen..... Och jag vet så väl att detta inte är ok, men jag vet inget annat. Jag kan inte få stopp på detta beteendet.
Jag låg i sängen häromdagen och känner hur kroppen domnar bort. Jag kunde bara vrida på huvudet, allt annat var ur funktion. Fatta att jag blev totalt vettskrämd!
Fasen! Ett ständigt återkommand eproblem, detta här med stressen...
Och så saknar jag min Tobbe också!!
Men snart är vi lediga i dagarna fyra, och då ska det gosas så skjortan står rätt ut!!
Var rädd om dig och dina nära!! <3
Kommentarer
Trackback
