Får jag lov att önska?
Mitt hjärta är så ledset och sliten, mina vänner....
Min farmor och farfar är till åren nu och deras hälsa har försämrats i rasande hastighet.
Farmor har fått proppar i hjärnan som har gjort att hon har tappat talet helt och hållet. Hon skriver på sina lappar för att göra sig förstådd.
Hon har fått yrsel som gör att hon faller ofta. Det har blivit många slag mot huvudet vilket resulterar i att hon inte längre är riktigt "med". Hon svävar med blicken och hennes ögon har tappat gnistan. Det var inte förrens igår som jag faktiskt såg att det blänkte till när Emma gav henne en bamsekram!
För farmor, som alltid varit en sådan otroligt social person, så är ju detta med talet så hemskt för henne!
Farfar måste gå med syrgas hela tiden, sova med den etc. Han var med och firade jul med oss hos min bror, och då märkte vi att han inte var allt för pigg, men hans vilja hade övertaget över hälsan.
När min bror körde hem dem sedan på kvällen, så tog det 40 minuter att få farfar ut från bilen in till deras lägenhet.....med syrgasen.
Idag ringde min bror mig och berättade att farfar fick åka akut till sjukhuset igen pga andningen.
Min farfar är en gammal sjöman som alltid har visat en stenhård yta. Man grinar inte, man äter inte frukost i pyjamas etc etc. Mycket auktoritär kan man nog säga. Jag har ALDRIG sett min farfar gråta, inte en enda gång. Men sedan hans andning har försämrats så har han blivit väldigt ledsen. Fy vad hemskt det är att se sin tuffing till farfar vara ledsen.
Min önskan är att de ska få somna in och få frid.....är det hemskt av mig att önska detta?
Det känns som om hela mitt hjärta är fullt av gråsten....
Min farmor och farfar är till åren nu och deras hälsa har försämrats i rasande hastighet.
Farmor har fått proppar i hjärnan som har gjort att hon har tappat talet helt och hållet. Hon skriver på sina lappar för att göra sig förstådd.
Hon har fått yrsel som gör att hon faller ofta. Det har blivit många slag mot huvudet vilket resulterar i att hon inte längre är riktigt "med". Hon svävar med blicken och hennes ögon har tappat gnistan. Det var inte förrens igår som jag faktiskt såg att det blänkte till när Emma gav henne en bamsekram!
För farmor, som alltid varit en sådan otroligt social person, så är ju detta med talet så hemskt för henne!
Farfar måste gå med syrgas hela tiden, sova med den etc. Han var med och firade jul med oss hos min bror, och då märkte vi att han inte var allt för pigg, men hans vilja hade övertaget över hälsan.
När min bror körde hem dem sedan på kvällen, så tog det 40 minuter att få farfar ut från bilen in till deras lägenhet.....med syrgasen.
Idag ringde min bror mig och berättade att farfar fick åka akut till sjukhuset igen pga andningen.
Min farfar är en gammal sjöman som alltid har visat en stenhård yta. Man grinar inte, man äter inte frukost i pyjamas etc etc. Mycket auktoritär kan man nog säga. Jag har ALDRIG sett min farfar gråta, inte en enda gång. Men sedan hans andning har försämrats så har han blivit väldigt ledsen. Fy vad hemskt det är att se sin tuffing till farfar vara ledsen.
Min önskan är att de ska få somna in och få frid.....är det hemskt av mig att önska detta?
Det känns som om hela mitt hjärta är fullt av gråsten....
Kommentarer
Postat av: Sanna Gullberg
Heej gumman!
Jag förstår verkligen hur du känner, det är hemskt när det blir snabba förändringar och ledsna människor speciellt när det är sjukdommarna som tar över. Du får försöka dela ut några strålar så fler kan skina som du vännen.
Kram på dig och de dina, en fika snart kanske =)
Trackback
